söndag 15 juni 2008

Boken om Grythyttans Gästgivaregård

En bok som stått ganska länge i min bokhylla utan att jag läst den är Boken om Grythyttans Gästgivaregård. Nu har jag i alla fall gjort det och blivit glatt överraskad. Det var inte bara läsning om den för-träfflige gästgivaren Carl-Jan Grankvist utan om en historia som börjar redan då den svarta lerskiffern bildas. Den som idag finns lagd på närmare 500 kyrktak.
Lockad av silverfynd lät sedan drottning Kristina år 1640 anlägga en sjumilaväg genom granskogen från Örebor till Grythyttan. För alla resandes bekvämlighet skulle det finnas gästgivargårdar och krogar på lämpliga avstånd. En av gästgivargårdarna hamnar i Grythyttan och reglerna för detta är väldigt klara.

"Allmogen ska bidra med timmer och byggnadsarbete, medan gästgivaren själv ska svara för skorstenar, fönster, stolar, sängar, bord och bänkar. Varje gästgivargård ska ha tre klasser; en för adliga ståndspersoner, en för annat hederligt folk och en för gemene sällskap. Det ska finnas stallplats för 24 hästar och gästgivaren var själv skyldig att hålla minst sex hästar, selar, vagnar, kärror, slädar och båt. Han skulle också se till att det fanns havre, hö och halm för de egna och resenärernas hästar. Inomhus var han ålagd att hålla goda sängkläder, tvättfat, handdukar, husgeråd i köket och därtill förråd av olika livsmedel samt ved och ljus."

I slutet av 1800-talet kom järnvägen och Järnvägshotellet blev den nya naturliga samlingsplatsen. Den gamla gästgivargården, som drivits med hjälp av femton gästgivare, förföll och kommunen ville riva allt det gamla och ge plats för något nytt.

Några verkliga eldsjälar i Grythyttans Hembygdsförening (bildad 1942) var fabrikören Artur Lindqvist och gruvingenjören Yngve Henricsson. De båda kompletterade varandra väl i arbetet för att rädda Gästgivargården. Artur hade ett brinnande kulturhistoriskt intresse och en passion för gamla hus. Han var dessutom en mycket entusiastisk agitator. Yngve letade i gamla arkiv, skaffade fram handligar och uppgifter som han försåg Artur med. Och de lyckades till sist rädda de gamla husen från rivning och en ny epok i gästgiveriets historia kunde se dagens ljus.

Sist men inte minst kommer så Carl-Jan 1973 in i bilden, som den sextonde gästgivaren på Grythyttans Gästgivaregård. Och visst är han visionären, men utan hjälp av bygdens hemmafruar, praoelever och några krogproffs skulle han aldrig ha kunnat skapa detta kändis-land med en mat- och kulturmiljö av högsta klass.

ISBN 91-89394-20-8

6 kommentarer:

Anonym sa...

Problemet med Grythyttan är bara att historien överträffar verkligheten. Det finns som ingenting där trots sitt rykte om måltidsrike. Men maten och miljön på gästgiveriet är bra.

Lilla B sa...

Måltidens hus har för närvarande kalasgod mat, i en annan del av kommunen ligger centralorten Hällefors med Formens hus, skulpturparker och strax står skapandet av en alldeles särskild park klar. Sinnensa och Minnenas park.
På torsdag ska jag förresten äta lunch i Grythyttan.

Anonym sa...

Jo, det är sant men tror du inte turisterna vill ha mer? Mer om mat? Måltidens hus har god mat men de har inte öppet på kvällen och det enda alternativet är då gästgivargården i Grythyttan. Har man bil kan man ju ta sig runt, eller om man åker buss för den delen. Men ja, jag vet inte som turist skulle nog jag vilja ha någonting mer, men det är väl personligt vad man är ute efter.

Lilla B sa...

émma: turisterna hittar till Formens hus utställing. De fyra norra kommunerna i Örebro län samarbetar en del för turismen. I sommar har Opera på Skäret 5-årsjubileum med operafestival. En del av de gäster som kommer bor på Gästgiveriet eller i Loka.
Det beror säkert på vad turisterna önskar - väldigt många som kommer åker med arrangerade bussresor och då är ett stopp i Grythyttan givet.
Det finns ju en hel del evenemang runt mat eller måltid men såna måste bokas i förväg.
Bil är en definitiv förutsättning!

Frukostflingan sa...

Kul att höra skilda åsikter om Grythyttan. Själv skulle jag nog säga att det är unikt det som finns där.
I Måltidens hus finns inte bara en restaurang och butik, där finns också det enda kokboksmuseet i hela Norden och det innehåller en mängd riktiga rariteter.
Så finns det ett fantastiskt bibliotek med inriktning på mat och måltid. Och jag lovar att här kan man lätt tillbringa många timmar.
Utöver det finns här ett unikt samarbete med Örebro universitet med utbildning inriktad på måltidskunskap och matlagning. Och denna typ av utbildning finns inte på något annat ställe i Sverige.

Anonym sa...

Mmm, har pluggat där, men inriktning hotell.