Valborgsresa

Nu tar jag snart färjan över till ön och kanske blir det ett besök bakom kulisserna någonstans och något nytt krogord. Förra året fick jag "after majbrasa" som jag skrattat gott åt. Och under tiden jag är på ön kan jag inte blogga, så ni får hålla till godo med det som finns i mitt arkiv. Eller varför inte stifta bekantskap med två nya bloggare.

Personerna bakom Rostsverige gör ett fantastiskt arbete och kallar det för projekt folkhem. De dokumenterar nedlagda fabriker, övervuxna tågperronger och öde bostadsområden med tillbommade kiosker och förfallande hyreshus. Och här finns många spår av mänsklig aktivitet i järn, betong, tegel och glas. Det är trasiga men samtidigt plågsamt vackra miljöer.

Den andra bloggen är Katastofala omslag som letar upp gamla vinylskivor och presenterar omslagen tillsammans med sina funderingar över vad som är fult, gräsligt eller katastrofalt. Det har blivit lite av en dokumentär sida, där man kan finna många gamla dansbandsgodingar. Och visst kan jag hålla med om att scenkläderna inte är så snygga idag, men då var de väldigt inne!

Fyrkantigt

Det är mycket som kan verka ganska fyrkantigt i krogvärlden, men allting är inte riktigt så fyrkantigt som det ser ut att vara. Alla de gamla, fina kakburkarna är fyrkantiga, medan innehållet har en annan och mycket mjukare form.

Äter man för mycket av det goda i burkarna kan det hända att man själv blir lite fyrkantig eller kanske ska man säga lite rundare.

Visst är temat denna tisdag fyrkantigt och här kan du kika på fler fyrkantigheter!

Något vitt

Långt där uppe på sjön vid Utposten skottar sonsonen snö medan den övriga familjen fiskar genom borrade hål i den metertjocka isen. Det blir röding till middag kan jag tänka!

Och här promenerar jag barbent omkring med hunden i vårgrönska och vitsippsbeströdda backar. Och jag kan se fram emot att snart få plocka kajp och ramslök på Gotland! Tänk vilket fantastiskt land vi ändå bor i, bilderna är tagna under samma dag!

Vilken soppa

I riktigt gamla recept fick man inte bara lära sig att tillreda en maträtt, man fick också lära sig hur man skulle gå tillväga för att ta död på djuret som skulle tillredas. I Svensk Hotellrevy fanns på 1920-talet en sida som bar rubriken Kokkonsten. Här publicerades regel-bundet recept och andra nyttigheter, som anställda i krogbranschen borde känna till.

Potage á la tartue clair eller sköldpaddssoppa var en sådan maträtt. Den serverades på många av våra fina restauranger och jag kan minnas att till och med jag, någon gång i början av min mat-salskarriär, bar fram rykande heta soppskålar med denna delikatess.

Tack och lov var det någon som satte stopp för hanteringen av sköldpaddorna. En och annan gäst protesterade förstås och tyckte att det var förfärligt att man tog bort denna underbara soppa, men jag kan inte minnas att det förekom någon större diskussion om utrotningshotade djur på den tiden.

Så här såg i alla fall receptet ut och om du inte vill veta alla hemska detaljer ska du låta bli att klicka på bilden! Hade lagt in bilden här men den gick tyvärr inte att klicka på den för att få den större, så du får klicka på bilden i förra inlägget så ska det fungera.

Det är sån´t strul, som jag ibland kallar för en riktig soppa! Och för mig återstår det nu att föra in de gamla krogorden i min krog-ordlista, men först måste jag ta reda på mer om besluten som ledde till att soppan försvann från våra matsedlar.

Sköldpaddssoppa

Bloggträff

Var på bloggträff igår kväll, skrev på bloggservett och sippade bloggvin medan andra drack bloggöl. Hyggligt med bloggsnack blev det förstås!Nej, det blev inga nya krogord, men snart kan jag nog få till en riktigt lååång lista med bloggord! Jag börjar mitt samlande idag, så har du något på lager får du gärna höra av dig!

Plakata studenter

Hittade en skylt som jag bara inte kunde gå förbi utan att ta ett kort. Jag log för mig själv när jag såg den, budskapet kan ju tolkas lite olika. Själv hemföll jag åt gamla minnen av studentfester på krogen.

Att studenter ska fira att de går ut i arbetslivet hör ju så att säga till livet och det har de gjort så länge jag kan minnas. Att de många gånger blir riktigt plakata är en annan och sorgligare sak. Så här skrev jag i slutet av 1960-talet då jag jobbade på Stadshotellet i Visby.

Det är stor baluns ikväll
på vårt lilla fina stadshotell
Fest
för rikemansbarn.

De in i matsalen värdigt träder
klädda i nya skinande vita kläder
Studerande
rikemansbarn.

Vi tjänar som tysta små andar
känner skillnaden mellan våra världar
Arbetare
och rikemansbarn.

Efter den första lilla nubben
blir kyparen kallad gubben
av osnutet
rikemansbarn.

De välter stolar och bord
drar fram som en buffelhjord
Förströelse
för rikemansbarn.

De spyr på toalett och i servett
tappar all sans och etikett
Alkoholpåverkade
rikemansbarn.

Vi städar bort skärvor och glas
och allt annat som gått i kras
Betalda
av rikemansbarn.

Örtagårdar & täppor

Det är länge sedan jag stuvade om bland länkarna på min blogg eller la till några nya, men nu känner jag att det är dags! Behöver rensa huvudet från tankar jag haft när jag suttit på min balkong och njutit av solen en lång stund.

Örtagårdar & täppor blir den nya rubriken och där har jag nu lagt in odlare av skilda slag. Det är fyra bloggare, två kvinnor och två män, som inspirerar mig på lite olika sätt, men de har ett gemensamt - de har alla väldigt gröna fingrar!

Först ut är Eva, som odlar i sina fönster och på sin pyttelilla balkong. Hon bjuder också på tankar från sin vanliga vardag och funderar över livet sisådär i största allmänhet.

Den andra på listan är en gammal bekant. Lilla b har ett växthus i sin trädgård och hos henne kan man följa odlarens vedermödor både utanför och innanför glasväggarna. Och jag älskar hennes återkommande bilder från sjön!

Den tredje är Lotten 5, som är en relativt ny bekantskap för mig. Han skriver om odlandet och livet på en kolonilott, men bjuder också på fina bilder från sina många strövtåg i Skånes parker och naturområden.

Sist men inte minst hittar vi Slottsträdgårdsmästaren, som jag följt ganska länge och som funnits med under rubriken Annat yrkesliv. Han har odlandet som yrke och visar oss runt i växtligheten bland slott och kojor.

Ja det var allt för denna gång, men jag har fler tankar på ommöbleringar så jag återkommer vid ett senare tillfälle.

Partybar

Hittade ett nytt krogord igår när jag satt på pendeln och bläddrade i en av Stockholm gratistidningar. Det fanns i en annons för krogen Karlsson & Co på Kungsgatan. De gör reklam för två dansgolv, fem barer, innergård, partybar och lunch.

Vilken kombination, men ordet partybar har jag inte mött förut och undrar förstås hur jag ska definiera det ordet. Får väl slå en pling till krogen och be om en förklaring!

En ros mot en bok

En ros mot en bok var den ursprungliga idén bakom Världsboksdagen som firas den 23 april varje år. I Spanska Katalonien har man länge firat skyddshelgonet St Georges denna dag genom att ge en bok i gåva till den man tycker om och få en ros tillbaka!

FN-organet Unesco, med ansvar för bland annat utbildning och kultur, beslutade 1995 att utse den 23 april till världsbokdagen och i år firar vi alltså dagen för trettonde gången.

Själv firar jag denna dag på mitt speciella sätt. Först ett besök på något antikvariat och jag har varje gång hittat något kul att ta med mig hem. I år blev det en skrift om Den Gyldene Freden, en gammal krog i Stockholm, som bland annat gästades flitigt av Bellman.

Skriften är en riktig liten godbit för en så´n som jag. Den är fylld med historiska fakta om gästerna, krögarna och kroglivet på den tiden. Den innehåller dessutom lite trevligt bildmaterial, som jag tänker komma tillbaka till i ett annat inlägg. Skriften är väldigt vältummad, men den trycktes 1947 på Fritzes bokförlag så det får man väl överse med.

Det andra jag gör denna dag är att lämna en bok på sätet när jag åker med pendeln till och från stan. I boken skriver jag en hälsning - ta gärna med dig boken och när du läst färdigt kan du lägga den på ett annat säte. I år la jag ut Coola krogen och jag hoppas nu att några personer får en läsupplevelse!

Ordlös onsdag - konferensleksak

Och fler ordlösa bilder hittar du som vanligt hos Nejma!

Nära naturen

På min balkong njuter jag idag av mycket fint naturmaterial. Här finns rötter som jag plockat upp från Umeälvens botten i Betsele, fossila stenar som jag hittat på en Gotländsk strand, en bit vulkansten som jag tagit med från Island och så de blommorna som slagit ut och lyser så grannt i solen. Tänk så mycket vackert material det finns i naturen!Fler bilder med naturmaterial hittar du som vanligt hos tisdagstema!

Fika

Det blev en riktig kaffedag på bloggen idag och det där med kafferep tål tydligen att granskas närmare. Det verkar inte vara helt lätt att lösa kafferepets gåta och att det finns olika teorier förstår man när man läser artikeln, som Anna tipsade om.

Kul är det dock med alla dessa små historior eller man ska kanske säga skrönor. Och när jag ändå är igång får jag väl ta en till och den handlar om att fika.

En av förklaringarna till att ordet fika uppstod lär bero på att försvaret märkte sina plåtmuggar med FIKA, som är en förkortning av Försvarets Inköpsavdelning. Och militärerna som drack sitt efter-middagskaffe i dessa plåtmuggar började snart säga fika om den efterlängtade stunden.

Undrar bara var redaktionen för Fikaboken funnit alla dessa uppgifter, det finns tråkigt nog inte en enda källhänvisning. Avsikten med boken var att göra reklam för ett kaffemärke och då behöver man tydligen inte vara så noga med sanningen.

Kafferep

Har du någon gång funderat över varför man säger kafferep? Det hade i alla fall inte jag gjort innan jag läste om det i den lilla fikaboken. På en sida med kaffekuriosa läser jag;

"När det rådde kaffeförbud i Sverige under 1700- och 1800-talen, trotsade människorna statsmakten och drack kaffe i smyg. Det hände att polisen gjorde razzia. Det sägs att kvinnorna dolde kaffekannan genom att hänga den i ett rep under kjolen, därav ordet kafferep."

Så nu har i alla fall jag lärt mig något nytt om kafferep, om man nu ska tro på det som står i fikaboken!

Kaffetåren

Upptäckte till min fasa att jag hade slut på kaffe igår kväll och eftersom jag inte klarar en morgon utan denna gudabenådade dryck knallade jag ner till min lilla konsumbutik. De hade inte min vanliga sort, den var slut, så jag bestämde mig för att pröva något nytt.

Väl framme vid kassan fick jag frågan om jag inte ville ha den lilla fikaboken med små råd och recept för stora fikaälskare. Den ingick så att säga i priset när man köpte det kaffemärket jag just hade valt.

Väl hemma igen fick jag mig en liten trevlig lässtund och det var ju tur att jag inte öppnade boken i affären för här fanns några smarriga recept på god-saker att baka till kaffetåren.

Längst bak i boken hittade jag följande rader!

"Koffeinet stärker minnet, ökar reaktionsförmågan och enligt senaste forskningen påverkar det också humöret positivt!"

Det var i och för sig inget nytt för mig, men väl en god anledning att ge sig ut i kvällsmörkret.

Balkongmarodörer

Idag slog dom till på bred front, alla förskräckliga balkongmarodörer. Det började egentligen redan igår när en av dem prövade att få fart på grillkolen. Det osade förskräckligt, men väckte förmodligen livsandarna hos andra hemma-grillkockar.

Så idag har det osat kremerat kött i hela bostadsområdet och jag kan nästan svära på att det luktade bränt katthår också!

P.S. Inte så att jag tror att någon grillat en katt, utan grillen har troligen stått i en skrubb där katten lämnat det mesta av sin vinterpäls!

Knoparmoj på svenska

Det jag skrev på knoparmoj häromdagen kan du nu ta del av här på "svenska". Samtalet sker mellan Korpralen, några tillresande sotare från Stockholm och handlar om hela uppsättningen av sotare i Eskilstuna 1906. Givetvis finns det en koppling till krogen, om än aldrig så liten. Det ger i alla fall några glimtar ur sotarnas liv under denna tid och jag kan bara föreställa mig att det ibland gått livat till på krogen.

"Korpralen:

- Sotare, hallå, vilka är ni mera som har anställning här i Eskilstuna än du Ticke Damm och Helmer.

Helmer:

- Nä, men har du sett på stångkvastar och handkvastar, är det inte själva korpralen som dyker upp här för att förgylla upp stämningen på krogar och ölcaféer för att inte tala om fyllceller.
Hoppa upp du korpis direkt till sotarmästaren, så får du säkert anställning. Från vilket håll kommer du?

Korpralen:

- Ja, de får vi snacka om sen. Utan en sup blir det bara religiöst snack, så vi dansa väl in på krogen och får en sup.

Helmer:

- Krogen den ä ju stängd här i byn på middagarna och vi har i alla fall inga pengar. Elis tog ut en femma i förskott och vi köpte en liter, som naturligtvis dunsta bort på en halvtimme.

Korpralen:

- Pengar till en liter och en korvbit och lite bröd har jag. Jag har haft nåra extra jobb på vägen mellan Örebro, Kumla (skomakarbyn) och Eskilstuna, men det börjar bli överhoppat på landet överallt. En massa icke utlärda sotare kutar runt lite varstans, och skomakare, skräddare och andra samojeder sotar; en del bönder sotar själva och andra låter skorstenarna gro igen, så extra jobben får man snart titta sig i skjortan efter.

Helmer:

- Klockan är snart två, du brukar ju snacka och vi har nåra pipkåkar kvar som vi ä tvungna att ratscha över på eftermiddagen.

Korpralen:

- Ja, dansa iväg efter en panna katschali du Helmer, så köper ja en ostbit eller en sill och lite bröd och du Elis köper några öl, så tar vi ett par supar. Sen hjälper jag er me jobbet. Ja tar skorstenarna och börjar sen me spisarna och ni tar kakelugnarna. Finns det någon tvättstuga i kåken kan vi gömma sakerna där och hoppa in och ta en sup emellanåt. Mästaren kan man ju alltid snacka med sen. Ja får väl i alla fall sova på golvet på sotarkammaren, och får jag inget jobb, så hoppar ja väl iväg igen om nåra dagar.

Sagt och gjort, delikatesserna köptes in och ett stall för böndernas hästar och foror på Köpmangatan upphöjdes till rang och värdighet av krog. Kalaset började men hela festen tog bara några minuter, ty halvpannan var snart grejad. Och i muntrare stämning dansade man iväg ut på eftermiddagsjobbet.

Det var den vanliga sortens bostadshus med som regel två-rumslägenheter bebodda av jobbarfolk, som gärna bjöd på snaps, öl, kaffe och pengar, då det fick besök av den icka alltid så välsedda skorstenscharmören. Den svarta skaran var ankommen, anländ och tillkännagav detta genom att upphäva ett rungande tjut, som i regel ej var så vackert att höra på.

Man hade även en harang, som ungefär hade följande lydelse: spjäll, ventiler och luckor på kakelugnar, kaminer, spislar och imluckor böra stängas för undvikande av onödig neddamning och för att arbetet skall kunna utföras på minsta möjliga obehag för den ärade lägenhetsinnehavaren. Denna harang utfördes med den allvarsammaste röst och på det mest inställsamma sätt dels för att förebygga nedsotning, men i lika hög grad för att komma i åtnjutande av en eller annan form av förfriskning.

Cirkusen kunde börja. Helmer, som var den äldste på platsen tog befälet, tog på sig mästartonen och kommenderade:

- Du korpis får ta av den stora ”borsten” från linan, i de här kåkarna ä de bara små ”borstar” som gäller, sen pumpar du av ordentligt och sotar ur spisarna: alla spisrör bär du ner på gården och sopar ur. Vi börjar med tvättstugan och gömmer krökskvätten , inte en sup vi tar innan kåken är klar.

Jobbet gick bra. Det bjöds på öl eller sup överallt, men kaffe var man förbjuden att dricka: då tog man hellre en slant. Det blev en tioöring, en tjugofemöring , tretti öre och t. o. m. en (tralling?) på något ställe. Varenda fru dela något och vi hade över fem spänn i dricks på eftermiddasjobbet. Det räckte till två krukor och vi hann lagom till brännvinsmagasinet innan den stängdes för dagen. Elis kutade före till mjölkaffären och köpte några öl och sen tågade vi i triumf till kammaren.

Ryktet hade gått före. Det var redan känt att en vandrande sotare, gesäll kommit till byn. Pengar måste ordnas och brännvin anskaffas. Mästaren var inte hemma. Garderoben vittjades och en trasig väst och ett par skitiga byxor fixades upp. Johan Buller tågade iväg till pantbanken för att söka beveka pantlånaren om ett litet handlån på några kronor, men han fick inget. I stället lyckades han snacka ikull en lumpnick och fick (lindra?) en och femtio på de smutsiga kläderna. Med en liter kom han så rätt (dutt?) tillbaka till kammaren. En korvbit och ett par sillar, öl och nåra kalla potatisar hade nån fått köpa på krita i mjölkaffären i samma kåk som kammaren. När vi så kom dykande hem var kammarbordet dukat. En smutsig trasig tidning var duk. Käket, som var inslaget i paket togs upp och pappret tjänstgjorde som tallrik, medan händerna ersatte kniv och gaffel. Spriten och ölen va huvudsaken och festen kunde börja.

Min presentation var snart klar, vi va ju gamla kändisar allihop, Ja hade tidigare jobbat i byn och nån hade ja råkat ute i landet. I Eskilstuna jobbade nu Johan Buller, Helmer Vallgren, Elis Norberg, Gustaf Andersson, Gustaf skald och Gusten och Henry Vidlund, sotarmästarens söner. Henry jobbade icke med var da, gick mest tvättad. Mästaren, gubben Vidlund va en bra mästare, men mycket fordrande. Arbeta till ni stupar var hans slagord, detta dock utan någon som helst undermening.

Betalningen var 12 –14 kronor i veckan och käk, sängplats fick man hålla med själv, men inget hindrade att man sov på kammaren. Den låg i samma kåk, som mästaren bodde, inne på gården invid tvättstugan och bestod av rum med järnspis, fyra sängar två över- och två undersängar, vidare hörde till en större plåtkittel, där tvättvatten värmdes och omkring vilket man låg runt om och tvättade händer och ansikte. Denna fusktvättning gjorde att man ständigt ståtade i stora granna lysande ögon (glastiror=glasögon) och svarta ringar i ansiktet; ett yrkesemblem så gott som något.

Frågorna avlöste varandra. Ticke damm tog fram ett delvis krossat munspel och satte igång ackompanjerad av Helmer, som med en spiskrok bearbetade locket på vattenkitteln medan Gustaf Skald bidrog med ett slags klockspel på tomflaskor, upphängda i snören under en översäng. Vi övriga tonade var och en på sitt sätt vår hemstads vilda sånger och skrålet ekade ut över gården.

Så gott som varje fönster i kåken åkte upp och man hörde hyssjningar och tillrop på tystnad. Sotarna hade nu kommit igång och uppfattade detta som en komplimang samt blevo om möjligt ännu högljuddare. Då stegade Gusten Vidlund in på kammaren för att få slut på oväsendet. Men han glömde snart sitt uppdrag och blev själv en ivrig deltagare.

Brodern Henry infann sig sedan och frågade om han kommit in på stormavdelningen till sinnessjukhuset. Tog först ut sin bror, och sen fick de, som tokat sig varsin dagsedel, så de dök på huvudet runt golvet och i sängarna. Själv hamnade jag först i vattenkitteln och gömde mig sen under en säng. Småningom lägrade sig nattens ro över slagfältet och tunga snarkningar förkunnade att dagens fest var avslutad."

Knoparen krejsar i slunget

Av Jonny, som jag fick materialet om knoparmoj fick jag även en liten vers, som är skriven av den träffsäkre Alf Henriksson. Och så en söt liten bild av okänt ursprung.

"Knoparen krejsar i slunget, hans moj är dig svårt att förstå.

Han är fejig på isingar, kurpis och jack där i pipan han flinkt pumpar på.

Han förtjänar sin using på farning och stig till häringar, lanken och sjock

där i goniga kåpor och guckliga lin han rafflar på uket din stock.

När han flunsat sig trött går han käklustig hem till sin skrasp och får podis och jing,

han får skräckling till kläm, han får fleder och puff och tjabis med spisliga ting.

Ja, han avar från bysaköksimmorna hem och bevaskar sitt tryss och sin kåk

och blir då lika fejlös om noben som du, fast du inte begriper hans språk"

Tack för att du delar med dig, Jonny!

Knoparmoj

Det finns fler som samlar på yrkesspråk och jag blev så glad när jag hittade den gamla ordboken Knoparmoj, som är sotarnas gamla yrkesspråk. Och naturligtvis måste jag få veta mer och tog kontakt med Jonny på Kommunal, som för en tid sedan skickade ett exempel på knoparmoj som det kan ha brukats. Så det är bara att läsa och fundera över vad det handlar om!

"Korpralen:

- Upareknall, oh, dyhyiii, vilka är ni mera som stå i kondis här i smebyn än du Ticke Damm och Helmer.

Helmer:

- Nä, men haru sett på stångkvastar och handkvastar, är det inte själva korpralen som dyker upp här för att förgylla upp stämningen på bysare och birmojar för att inte tala om bylingsmojar
Hoppa upp du korpis direkt till mellan, så kammar du säkert undis. Från vilket håll ummerukall?

Korpralen:

- Ja, de får vi snacka om sen. Utan en glesch blir det bara pilarsnack, så vi dansa väl in på bysan och får en fyrk.

Helmer:

- Bysan den ä ju ungdstall här i byn på middagarna och vi har i alla fall inte en gulis. Elis naba ut en ummafall i förskott och vi kursa en meter, som naturligtvis dunsta bort på en halvtimme.

Korpralen:

- Using till en uttermell och en gingbit och lite sjock har ujall. Mirom har haft nåra sjåv på vägen mellan sjosterbyn och smebyn, men det börjar bli överhoppat på bysan överallt. En massa burumsschasar kutar runt lite varstans, och sjostrar, snäjdrar och andra samojeder knopar; en del jeppar knopar sjespa och andra låter kåporna gro igen, så sjåvena får man snart gucka i teckan efter.

Helmer:

- Minkan är snart en sjäsping, du brukar ju moja och vi har nåra pipkåkar kvar som vi ä tvungna att ratscha över på eftermiddagen.

Korpralen:

- Ja, dansa iväg efter en panna katschali du Helmer, så kursar ja en kesbit eller en häring och lite sjock och du Elis kursar några oa, så nabar vi ett par japar. Sen ulperjall er me jobbet. Ja pumpar av och börjar sen me mojarna och ni tar utlungnarna. Kammas nån vaskmoj i kåken kan vi gara grunkerna där och hoppa in och ta en jap emellanåt. Mellan kan man ju alltid snacka med sen. Ja får väl i alla fall slafa på flodret på umman, och kammas det ingen kondis, så hoppar ja väl iväg igen om nåra ugardall

Sagt och gjort, delikatesserna köptes in och ett ullstal för jepparnas grejor och foror på Köpmangatan upphöjdes till rang och värdighet av bysa. Kalaset började men hela festen tog bara några minuter, ty halvpannan var snart grejad. Och i muntrare stämning dansade man iväg ut på eftermiddagsjobbet.

Det var den vanliga sortens bostadshus med som regel tvårums-lägenheter bebodda av jobbarjolk, som gärna röck på fyrken, biran, lanken och using, då det fick besök av den icka alltid så välsedda skorstenscharmören. Den svarta skaran var ankommen, anländ och tillkännagav detta genom att upphäva ett rungande tjut, som i regel ej var så vackert att höra på.

Man hade även en harang, som ungefär hade följande lydelse: spjäll, ventiler och luckor på kakelugnar, kaminer, spislar och imluckor böra stängas för undvikande av onödig neddamning och för att arbetet skall kunna utföras på minsta möjliga obehag för den ärade lägenhetsinnehavaren. Denna harang utfördes med den allvar-sammaste röst och på det mest inställsamma sätt dels för att förebygga nedsotning, men i lika hög grad för att komma i åtnjutande av en eller annan form av förfriskning.

Cirkusen kunde börja. Helmer, som var den äldste på platsen tog befälet, tog på sig mellarton och kommenderade:

- Du korpis får slå av stånkan, i de här kåkarna ä de bara handkvastar, sen pumpar du av ontligt och sopar sedan ner mojarna; alla rör bär du ner på gården och sopar ur. Vi börjar med vaskmojen och garar krökskvätten , inte en jap vi nabar innan kåken är kirrad.

Jobbet gick tjabis. Det kammas biran eller fyrken överallt, men lanken var man förbjuden att bira; då tog man hellre en using. Det blev en femsjäsping, en bälla, uttitire och t. o. m. en tralling på något hak. Varenda gaj dela något och vi hade över fem spänn i bihasing på eftermiddasjobbet. Det räckte till kaks krukor och vi hann lagom till fyrkmojen innan den magrades för dagen. Elis kutade före till sackmojen och kursade några biran och sen tågade vi i triumf till ummaren.

Rycktet hade gått före. Det var redan untjall att en knatande knopare kommit till byn. Kosing måste ordnas och gleschen anskaffas. Mellan var inte ummahall. Garderoben vittjades och en pasjig vejnik och ett par fejiga blackor fixades upp. Johan Buller tågade iväg till jäskmojen för att söka beveka bendixen om ett litet handlån på några bagare, men han kamma noll. I ullet stal lyckades han snacka ikull en lumpnick och fick lindra en beko på de fejiga isingarna. Med en meter kom han så rätt dutt tillbaka till umman. En gingbit och ett par häringar, oa och nåra ulla kulor hade nån fått ritsa i sackmojen i samma kåk som ummaren. När vi så kom dykande umhall var ummabordet dukat. En fejig, pasjig udningtall var duk. Käket, som va inslaget i paket togs upp och pappret tjänstgjorde som tallrik, medan kardorna ersatte kniv och gaffel. Fyrken och oan va huvudsaken och festen kunde börja.

Min presentation var snart kirrad, vi va ju tjemmla känglingar hela byket. Ja hade tidigare jobbat i byn och nån hade ja råkat ute i landet. I Smedbyn jobbade nu Johan Buller, Hilmer Vallgren, Elis Norberg, Gustaf Andersson, Gustaf skald och Gusten och Henry Vidlund, mellans söner. Henry jobbade icke med var da, gick mest vaskad; mellan käbben Vidlund va en tjabis ullare, men mycket fordrande. Arbeta till ni stupar var hans slagord, detta dock utan någon som helst undermening.

Tabelningen var 12 –14 spänn i uckan och käk, slafen fick man hålla sig sjäsp, men intet hindrade att man kvartade på ummaren. Den låg i samma kåk, som mellan bodde, inne på gården invid vaskmojen och bestod av rum med järnspis, fyra slafar två över- och två underslafar, vidare hörde till en större plåtkittel, där vaskvådiset gonades och omkring vilket man låg runt om och diskade av kardor och trubb. Denna smedvaskning gjorde att man ständigt ståtade i stora granna glastiror och nobringar; ett yrkesemblem så gott som något.

Frågorna avlöste varandra. Ticke damm tog fram ett delvis krossat munlir och satte igång ackompanjerad av Helmer, som med en spiskrok bearbetade locket på vådiskitteln medan Gustaf Skald bidrog med ett slags klockspel på tompavor, upphängda i snören under en överslaf. Vi övriga tonade var och en på sitt sätt vår hemstads vilda sånger och skrålet ekade ut över gården.

Så gott som varje doris i kåken åkte upp och man hörde hyssjningar och tillrop på tystnad. Knoparna hade nu kommit igång och uppfattade detta som en komplimang samt blevo om möjligt ännu högljuddare. Då stegade Gusten Vidlund in på umman för att få slut på oväsendet. Men han glömde snart sitt uppdrag och blev själv en ivrig deltagare.

Brodern Henry infann sig sedan och frågade om han kommit in på stormavdelningen till en betsmoj. Pula först ut sin bror, och sen kammade de, som betsat sig varsin dagsedel, så de dök på klumpen runt durken och i slafarna. Sjäsp hamnade först i vådisbaljan och garade mig sen under en slaf. Småningom lägrade sig nattens ro över slagfältet och tunga snarkningar förkunnade att dagens fest var avslutad."

Övre Tåsjödalens Utpost

Jag lånade härom dagen en bild som sonen tagit och det gör jag idag också! Har lite kort om tid för att skriva något längre inlägg, men kan inte låta bli att vara en mycket stolt mor, svärmor och farmor när jag läser om allt de ordnar med runt sitt kafé långt däruppe i norr.

Falska inbjudningar

En liten varning är nog befogad idag. Det finns någon, som på något sätt, kopierat adressböcker hos några bloggare och sedan skickat inbjudningar till personliga konton hos Netlog. Jag gjorde misstaget att acceptera en sådan inbjudan, men det visade sig vara falskt.

Så skulle du få en sådan inbjudan i mitt namn - släng den omedelbart! Jag har inget konto hos Netlog!

Ordlös onsdag - Cyklande kock

Fler ordlösa bilder hittar du som vanligt hos Nejma i Marocko!

Med himlen runt hörnet

I vår vackra svenska fjällvärld finns det många små året-runt-öppna krogar och när man efter en trevlig kväll med god mat och dryck vandrar hemåt i natten kan man njuta av himmelska vyer.

Bilden har jag lånat av sonen, som tillsammans med sonhustrun driver krogen Övre Tåsjödalens Utpost, en liten krog med himlen runt hörnet.

Och vill du se fler himmel-bilder kan du titta in hos Tisdagstema!

Sanningens minut

Det är måndag morgon och därmed dags att avslöja vad kocken sa när han fann att en vass kniv blivit liggande på rygg, det vill säga med eggen rakt upp.

Många fyndiga förslag blev det, men faktiskt fanns det ett som var alldeles rätt. På min tid sa kocken - vem är det nu som är med barn? "Vem av er är på smällen" är ju detsamma och det kanske är så man säger idag! Landonius är därmed vinnare av den åtråvärda skylten. Jag skickar den till dig om du meddelar mig din adress.

"I ärlighetens namn vet jag inte varför, men så har jag hört ett antal gånger", skriver Landonius vidare och jag måste erkänna att inte heller jag vet varför. Jag har dock mina egna teorier, men det skulle vara intressant att få veta varför uttrycket uppstått. Vet du något får du gärna höra av dig!

En utmärkelse

Vilken trevlig överraskning lilla b! Jag tackar för utmärkelsen och den fina motiveringen och gläds naturligtvis över att mitt skrivande om krogliv är uppskattat.

Jag skickar gärna utmärkelsen vidare till Elisabet, som samlar på vänsterhänder. Hon har en hel drös på sin blogg, somliga är små och mjuka, medan andra är större och märkta av livets vedermödor. Och vi får inte bara ta del av fotot på den vänstra handen utan bjuds också in att ta del av ägarens liv. Min vänstra hand är en riktig kulturskatt och en blogg jag gärna skulle se som en vacker bok.

Äntligen fredag

Det har äntligen blivit fredag och alla som ivrigt väntat på den utlovade tävlingen får nu en chans att vinna den åtråvärda skylten, som är vändbar och har två goda budskap. Observera att städningen ingår inte i priset!

Reglerna är enkla! Du ska gissa vad kocken säger och du får lämna hur många svar du vill, på måndag förmiddag avslöjar jag vem vinnaren är! Du får gärna länka till tävlingen på din blogg, så att fler kan delta i tävlingen. Och här kommer tävlingsfrågan!

Det har varit ganska ruschigt på krogen en kväll och man har börjat städa av i köket. När kocken kommer fram till den stora skärbrädan finner han att en vass kniv blivit liggande på rygg, det vill säga med eggen rakt upp.

Frågan är vad kocken då skämtsamt säger?

Alla dessa brudar

Två inte alltför unga grabbar sitter i baren med var sitt glas framför sig. De har tagit sig några turer runt matsalen och försökt bjuda upp till dans. De är inte helt nyktra och för nu en förtrolig, men högljudd diskussion om kvinnorna på krogen när den ene helt plötsligt säger.

- Jag blir så himla trött på alla dessa brudar. De är likadana allihop och de vill bara en sak.

- Jaha, svarar den andre, och vad skulle det vara då?

- Att jag lämnar dem ifred!

Ordlös onsdag - lek på hotell

Fler leklystna bilder hittar du hos Nejma i Marocko och har du en ordlös bild kan du också vara med!

Det är matigt idag

Är man på konferens behöver man mat och mat får man flera gånger om dagen på våra konferensanläggningar. Här serveras ett matigt mellanmål i form av bröd, ostar och vindruvor. På de flesta ställena får man en färdig smörgås, men här ligger maten läckert upplagd och man tar själv så mycket mat man vill ha. Igår skrev jag om hur min grönskande lök blev till god och nyttig mat och som du säkert förstår är just mat fototemat denna tisdag. Och här kan du titta på fler matiga bilder.

Löken grönskar

Krukväxter behöver vara otroligt tåliga om de ska klara sig hemma hos mig och på landet har jag satt lökar och perenner som växer upp varje år utan att jag behöver göra något. Här hemma glömmer jag allt som oftast att vattna och på landet är det regnet som får växterna att överleva.

Det är klart att jag funderar på vad det är som gör att min lökskål ser så här grönskande och fin ut och att vitlöken börjar gro inne i skafferiet.

Så var jag inne hos lilla b, som skrev om vitlöksbestyr och kunde förstås inte låta bli att kommentera med mina erfarenheter. Och visst fick jag svar!

"Man gör tre saker! Gläds åt att den inte är bestrålad utan kan gro! Äter upp det mesta fortare än kvickt. Passar på att plantera några klyftor i en kruka på fönsterbrädan. Sen klipper du det gröna vartefter i sallad. Mumsigt, nyttigt och användbart."

Tack lilla b, det behövdes verkligen en liten påminnelse för att något skulle hända! Och jag har redan klippt av det gröna på de vanliga lökarna och lagt på smörgåsen i morse. Det var verkligen mumsigt och jag är glad att jag kan köpa obestrålad lök hos min handlare!

Tänk vilka nyttiga och goda råd man kan få i bloggvärlden!

Svar på tal

I baren satt två yngre män och småpratade över var sin öl när en påtagligt berusad kvinna vingligt stegar fram till dem. Hon ställer sig alldeles intill dem, som för att inleda en liten flört. De ser en aning besvärade ut, men vänder sig mot henne och ler lite överseende.

- Hör ni snyggingar, börjar hon, hur gammal tror ni egentligen att jag är?

- Tja, svarar den ene av männen leende, inte en dag över trettiofem!

- Åhh, är det verkligen sant, vad du är gullig, kvittrar hon och fortsätter, vet du att jag faktiskt precis har fyllt fyrtionio.

- Det var precis det jag tänkte säga, svarar den andre mannen trött.

Sovmorgon

Det bästa med skylten är att den kan vändas och då blir budskapet något helt annat. "Om ni önskar vara ostörd, häng denna skylt på handtaget på dörrens utsida" står det på skylten och texten finns givetvis även på engelska, tyska och franska. Jag tänkte hänga ut den på dörren sent igår kväll för att se om något skulle hända, men så kom jag på att Loke (hunden) faktiskt inte har lärt sig läsa än. Han är ruskigt morgonpigg och har ingen lust att vänta med morgonpromenaden, så jag får väl invänta ett tillfälle då jag har hundvakt.

P.S. Vill du ha en så´n skylt? Jag lägger ut en tävling på fredag och den som lämnar bästa svaret får skylten!

Städning önskas

Hängde den här skylten på min dörr i morse, mest för att testa om någon skulle ringa på och säga att jag vill gärna hjälpa dig med städningen.

Texten "Om ni önskar få ert rum städat, häng denna skylt på handtaget på rumsdörrens utsida" finns dessutom på engelska, tyska och franska så budskapet kan knappast misstolkas. Och vad hände, tror ni?

Nej, det var ingen som ringde på dörren på hela dagen, men min närmaste granne skrattade så gott när vi mot eftermiddagen möttes i porten. Han gillade skylten och ville gärna låna den för att skoja med sin mamma, som skulle besöka honom i helgen.

Efter festen

En lång och hektisk dag går mot sitt slut utan att datorn varit igång. Då är det skönt att ha en liten skröna på lager för bloggen. Jag har fått den av min vän Erik och känner jag honom rätt så är den troligen självupplevd.

Servitören Gustav hade tillsammans med några kollegor varit ute och festat om rejält en kväll. När han vaknar på morgonen finner han att kläderna är upphängda i mönstergill ordning och skorna står ordentligt på sin plats. Han kliar sig i huvudet, ett djupt missnöje infinner sig i hans anletsdrag och han utbrister.

- Kors i all sin da´r, blev jag verkligen inte fullare!

Slå en signal

Fler bidrag till ordlös onsdag hittar du hos Nejma i Marocko.

En lång väg

Idag blir det en lång bild på en lång spiraltrappa med många trappsteg.

Trappan ska fungera som nödutgång om det börjar brinna på hotellet. Och jag kan försäkra att det är en väldigt lång och trång väg att ta sig ner, men brinner det är jag tacksam över att det finns en väg ut.

Alla nya hotell har säkerheten i fokus när det byggs, men för ägare av gamla hotell är det här en lösning för att få hotellet godkänt av brandmyndig-heterna. Och alla hotell, oavsett ålder, ska vara godkända.

I hotellkorridorer och på insidan av hotellrummets dörr ska det också finnas skyltar som visar hur jag tar mig ut vid brand eller rökutveckling. Det är dock skyltar som de flesta inte ens tänker på att de finns.

Själv kollar jag var jag har nödut-gångarna varje gång jag bor på ett okänt ställe. Det har blivit en vana och är en ganska billig livförsäkring om olyckan skulle vara framme.

Så mitt råd är att alltid ta en titt på dessa tavlor!

Fler tolkningar av ordet lång finns som vanligt hos tisdagtema.